Trots att vi har nåtts av hemska nyheter den här helgen har jag haft en bra helg. Den inleddes med välgörenhetskonsert i fredags följt av jobb i lördags. På lördagkvällen blev det filmmys med en av mina närmsta vänner och idag har det blivit plugg, lite jobb vid datorn och jag har varit iväg och fixat ett par ärende. Nu blir det dock snart sängen för imorgon väntar en dag med mycket plugg. Hoppas att ni har haft en bra helg, kram! 

 
Konserten organiserades av kyrkan i byn och det samlades in ca 10000, fantastiskt! Pengarna kommer gå till kyrkans flyktingarbete så det känns mycket bra. 

Det blev chokladbollar till filmen i lördags, mums ;) 

Det räcker med att säga ett ord för att alla ska förstå: PARIS. Det är en fruktansvärd händelse och ofattbart att det ens kan ske. Tänk att det kan finnas så mycket hat och så stark övertygelse att en människa kan gå in och kallblodigt döda människorna runtomkring sig. Hemskt!

Det som dock kan göra mig lite upprörd är hur europeiserad vår del av världen är. Utan att på något sätt förminska det som hände i Paris vill jag ändå påminna om alla de tusentals människor som dör i exempelvis Syrien. Visst rapporterar medier om det och visst har det samlats in mycket pengar och skickats hjälp men uppmärksamheten och den offentliga sorgen är inte alls lika utbredd. En död människa är en för mycket, oavsett var i världen det händer. Media har enorm makt över vad vi ser och vad vi berörs av. Vi får inte ens reda på en bråkdel av allt hemskt som händer i världen och många tycker kanske att det är skönt för man kanske inte orkar mer hemskheter än vad som redan rapporteras. När något händer i Europa eller Nordamerika är det dock alltid enormt stora nyheter och grannländer går i sorg, stats- och regeringschefer framför sin sorg och så vidare. Som sagt är det förfärligt men det är lika förfärligt vart det än händer. Jag vill verkligen inte på något sätt förminska det som hände i Paris och mina tankar går verkligen till alla drabbade men mina tankar går också till alla de människor som är på flykt undan en vardag som bestått av attentat liknande det i Paris. Ett spillt liv är ett för mycket, oavsett var. 

Något jag borde bli bättre på är att leva i nuet. Jag är väldigt duktig på att både drömma om men också oroa mig inför framtiden. Tänka kommer jag hitta jobbet jag vill ha, kommer jag kunna bo där jag vill, kommer jag kunna uppfylla mina drömmar, kommer det jag har gjort hittills vara tillräckligt för att få det jag vill ha? Samtidigt som detta är jag också bra på att se tillbaka och må dåligt över saker som har hänt, saker som jag inte kan påverka. Istället för att gräma sig över det man har haft eller vill ha ska man se till det man har och vara glad och tacksam för det. Till exempel så tror jag det var sent på termin två på juristprogrammet som jag en dag bara slogs av att jag faktiskt gick juristprogrammet på Lunds universitet. Ofta går livet i full fart och det finns lite tid till att stanna upp och reflektera över det man faktiskt har. Detta måste jag bli bättre på. Det handlar inte alls om att jag inte uppskattar eller värderar det jag har för det gör jag verkligen utan det handlar mer om att verkligen se det man har och hålla sig kvar vid det. Fortare än vad man tror kan det också komma att tillhöra det förflutna. Carpe diem må vara uttjatat men det är faktiskt väldigt sant…