Direktlänk till inlägg 20 november 2014
Den 20 november 2012, 2 år sedan idag, skulle komma att bli en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det var den dagen då jag satte min fot på kenyansk mark för första gången. Jag minns det som om det vore igår… Jag hade varit på resande fot i över ett dygn, haft långa mellanlandningar i Istanbul och Nairobi. Det första jag möttes av var ett mörkt Nairobi och män som bad mig att stanna hos dem eller ta dem med mig.
Jag minns känslan när jag stod på flygplatsen i Kisumu och bilen som skulle hämta mig inte var där… Det var bestämt att någon av personalen på barnhemmet skulle hämta mig på flygplatsen och sedan köra mig till Rangala där jag skulle bo. Allt slutade väl för de kom efter en stund, de var bara ca en halvtimme sena men under den här halvtimmen hann jag tänka ganska mycket. Jag stod där själv i ett helt nytt land på en helt ny kontinent och som den enda vita personen på hela flygplatsen. Jag hade inte direkt några kontaktuppgifter till barnhemmet heller, bara ett namn och en mejladress. Men när bilen kom började vi äntligen vår färd mot Rangala, byn som skulle bli mitt hem de kommande månaderna. Vart man än tittad såg man skräp, getter, sand och människor. Jag minns faktiskt inte så mycket mer av just den bilresan för jag somnade av utmattning och vaknade igen lagom när vi körde in genom grindarna till barnhemmet.
Det första som hände när vi var framme var att jag fick hälsa på syster Mary Esther, nunnan som är föreståndarinna. Vi skötte det praktiska som betalning och liknande. Efter det fick jag en rundvisning i barnhemmet, jag blev presenterad inför personalen och sedan startade jobbet med alla fantastiska barn. Barn som än idag har en stor plats i mitt hjärta.
Jag bodde i Kenya i ca två månader och under den här tiden fick jag uppleva väldigt mycket. Mycket fina saker men också mycket jobbigt. Den här resan har lämnat djupa spår i både mig och mitt liv, djupare än vad jag trodde när jag först satte min fot i det varma, dammiga, fantastiska landet. Det går inte en dag utan att jag tänker på barnen och alla andra människor som jag träffade där nere. Det går heller inte en dag utan att jag längtar tillbaka. Jag har ju varit nere och hälsat på en gång efter detta men jag längtar verkligen tills jag återigen står på kenyansk mark. På marken som nästan känns som mitt andra hem
Kärlek
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|