Den här dagen har verkligen gått snabbt. Jag hade sen föreläsning idag så jag tänkte ta sovmorgon men eftersom jag kunde göra det vaknade jag tidigt ändå. Det gjorde visserligen inte så mycket just idag för jag hade supermycket som skulle hinnas med. Jag började morgonen med att läsa inför dagens föreläsning och morgondagens seminarie. Jag är inte långsam på att läsa men det tar sin lilla tid att läsa juridik för man måste ju verkligen försöka förstå och komma ihåg allt. Jag fick läst allt jag behövde så det var skönt. Sedan var det dags för föreläsning. Idag var dock föreläsningen typ som att sitta och lyssna på när någon pratar ett språk man inte förstår, nästintill obegripligt. Det slutade med att alla studenter typ satt och skrattade när han frågade om vi hade frågor, just för att vi egentligen hade frågor på allt. Men ibland räcker det att man sätter sig ner i efterhand och tittar i anteckningar och läser lagen och då fattar man som tur är. Föreläsingsanteckningar underlättar dock så även om man inte förstår allt han säger har man det på papper vilket är bra.  

Efter föreläsningen åkte jag bara hem om och vände och sedan var det dags för kör. Jag har sjungit i kör i över 15 år men förra terminen kände jag att jag inte hann med det också så då slutade jag. Nu har jag dock blivit ombedd att vara med på lucia vilket är väldigt trevligt. Det passar dock inte helt bra eftersom vi har tenta kring tiden för Lucia men jag har sagt att jag är med och övar så mycket jag känner att jag hinner. Jag kan de flesta låtarna sedan innan så det ska nog lösa sig.

Hela kvällen har jag ägnat åt att förbereda morgondagens seminarie så nu är jag helt slut och tänkte snart hoppa i säng. Har typ längtat efter att få gå och lägga mig sedan jag vaknade i morse ;)

Hoppas ni har en bra torsdag <3 

Den 20 november 2012, 2 år sedan idag, skulle komma att bli en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det var den dagen då jag satte min fot på kenyansk mark för första gången. Jag minns det som om det vore igår… Jag hade varit på resande fot i över ett dygn, haft långa mellanlandningar i Istanbul och Nairobi. Det första jag möttes av var ett mörkt Nairobi och män som bad mig att stanna hos dem eller ta dem med mig.  

Jag minns känslan när jag stod på flygplatsen i Kisumu och bilen som skulle hämta mig inte var där… Det var bestämt att någon av personalen på barnhemmet skulle hämta mig på flygplatsen och sedan köra mig till Rangala där jag skulle bo. Allt slutade väl för de kom efter en stund, de var bara ca en halvtimme sena men under den här halvtimmen hann jag tänka ganska mycket. Jag stod där själv i ett helt nytt land på en helt ny kontinent och som den enda vita personen på hela flygplatsen. Jag hade inte direkt några kontaktuppgifter till barnhemmet heller, bara ett namn och en mejladress. Men när bilen kom började vi äntligen vår färd mot Rangala, byn som skulle bli mitt hem de kommande månaderna. Vart man än tittad såg man skräp, getter, sand och människor. Jag minns faktiskt inte så mycket mer av just den bilresan för jag somnade av utmattning och vaknade igen lagom när vi körde in genom grindarna till barnhemmet.

Det första som hände när vi var framme var att jag fick hälsa på syster Mary Esther, nunnan som är föreståndarinna. Vi skötte det praktiska som betalning och liknande. Efter det fick jag en rundvisning i barnhemmet, jag blev presenterad inför personalen och sedan startade jobbet med alla fantastiska barn. Barn som än idag har en stor plats i mitt hjärta.

Jag bodde i Kenya i ca två månader och under den här tiden fick jag uppleva väldigt mycket. Mycket fina saker men också mycket jobbigt. Den här resan har lämnat djupa spår i både mig och mitt liv, djupare än vad jag trodde när jag först satte min fot i det varma, dammiga, fantastiska landet. Det går inte en dag utan att jag tänker på barnen och alla andra människor som jag träffade där nere. Det går heller inte en dag utan att jag längtar tillbaka. Jag har ju varit nere och hälsat på en gång efter detta men jag längtar verkligen tills jag återigen står på kenyansk mark. På marken som nästan känns som mitt andra hem

Kärlek