Jag tror knappast att det har undgått någon att se bilder på vad som händer runt om i världen. Tusentals människor är på flykt och tvingas lämna allt de äger och har, allt de vet om, bakom sig. De tvingas ge sig ut på en resa som är så farlig att de inte ens vet om de kommer överleva. För att ge sig ut på en sådan resa måste det man lämnar bakom sig vara så fruktansvärt att man inte ser något annat val än att ge sig av. Det som verkligen fick människor att bry sig är bilden på den lille pojken som hade spolats upp livlös på stranden. Även om jag också blev otroligt rörd av bilden känns det ändå hemskt att vi människor ska behöva se något sådant för att inse hur det ligger till. Även om vi aldrig fullt kan förstå den verklighet som dessa människor lever i så känns det som att man borde ändå kunna bry sig och det borde inte krävas en bild på en död pojke för att vi ska inse. Den här bilden visade en död pojke men tänk alla de barn som har dött innan honom?

Dock är det ju så att oavsett hur hemskt det är att den här bilden behövdes så var det den bilden som satte igång alla insamlingar på riktigt och ”tack vare den” kommer förhoppningsvis fler människor överleva. Många människor har verkligen samlat in pengar och engagerat sig så det får mig ändå att återfå lite av hoppet på mänskligheten.

Vi  i Growing Togehter har också valt att bidra precis som många andra och även om behovet av hjälp är enormt så hoppas jag att dessa pengar kan hjälpa några människor till att få en början till ett nytt liv. Det är precis som det gamla talesättet: ingen kan göra allt men alla kan göra något. 

God eftermiddag! 

Då var den nya veckan igång. Jag hade bara en föreläsning idag så nu är jag hemma igen vilket är skönt. Känns som att jag håller på att bli sjuk så det känns skönt att tillbringa eftermiddagen hemma framför datorn. Har ju en del att plugga. Hoppas ni får en bra start på veckan, kram!