Ett år har gått. Ett helt år har gått sedan jag påbörjade min resa till Kenya. En resa som jag vet att många trodde att jag inte skulle göra. Det var tufft men det var verkligen det bästa jag har gjort. Det var värt alla tårar och kronor för det gav så mycket glädje, kunskap och kärlek. Vart man än gick möttes man av människor som var överlyckliga över att se en. Något tändes till i barnens ögon så fort man tog upp dem i famnen, gav dem en kram eller en puss. Det var inte mycket som krävdes för att se den livsglädjen som man borde se hos alla barn. 
Det går inte en dag utan att jag saknar dem och längtar efter att få träffa alla människor igen och jag har fortfarande svårt för att titta på mina bilder utan att ögonen fylls av tårar. Jag kan inte ens skriva detta inlägg utan att tårarna faller ner för kinderna. Det jag fick vara med om är svårt för andra att förstå, det är till och med svårt för mig själv att förstå ibland. Det är något som kräver bearbetning och jag blir lika glad varje gång någon frågar mig något om min resa. Jag tröttnar aldrig på att prata om det men jag kan förstå att människor i min närhet tröttnar på att höra om det.
Hur som helst så ser jag fram emot nästa resa som förhoppningsvis blir i början av nästa år. Hade jag inte gått i skolan hade jag varit där nere nu, tillsammans med Michelle och Julia men man kan inte göra allt och jag har gjort mina val men oj vad jag längtar tillbaka!

Har ni chansen att åka någonstans eller uppfylla någon annan dröm ni har så ta den! Får ni inte chansen så skapa den, det är så värt det. Gör man inte det nu kommer man kanske bara gå och tänka ”tänk om” och då kanske det är försent. Jag har vid flera tillfällen fått frågan ”Hur vågade du åka själv?” och ”Varför åkte du till Afrika?”, mitt svar är helt enkelt att jag tänkte inte låta något stoppa mig. Att åka till Afrika och jobba med barn har varit min dröm sedan jag var liten och det faktum att jag inte hade någon annan att åka med skulle inte få stoppa mig. Jag letade egentligen heller aldrig efter någon att åka med… Jag fick uppleva så mycket mer tack vare att jag åkte själv och jag lärde mig att ta mig igenom det jobbiga på egen hand. Man är starkare än vad man tror och framförallt är man starkare än vad andra tror.
 
Så tro på att ni kan och låt inget stoppa er <3       

 
Det var kärlek vid första ögonkastet mellan mig och detta underbara land <3