Då var det snart helg, kan behövas. Idag var dag två på utbildningen och den här dagen var minst lika trevlig som gårdagen. Efter jobb var jag och hämtade ut ett paket sedan hade jag ett långt och trevligt samtal med en vän, skönt att kunna prata med någon om himmel och jord och känna att någon är intresserad av ens liv <3

En mindre kul sak som hände idag var att jag brände mig när jag lagade mat. Fick kokande vatten över tummen när jag skulle hälla av vattnet från riset, inte alls skönt. Gör skitont rent ut sagt... ska se om jag kan diska trots smärtan och sedan ska jag sova. Har en lång dag framför mig imorgon och då behöver jag vara pigg.

Hoppas ni haft en bra dag, kram!

Dagens "kontor", hög mysfaktor!

När jag var på utbildning förr förra helgen pratade vi om hur man reagerar när en person berättar något jobbigt. Många gånger blir reaktionen "det blir bättre" men det är ju egentligen det sista man vill höra där och då. Någonstans vet man att det blir bättre men så känns det inte då. Jag tycker också det är viktigt att visa att det är okej att må dåligt. Ingen vet hur lång tid det tar för en person att må bättre och ingen vet vilka stadier personen kan gå igenom.

När det tog slut med min fd pojkvän i somras mådde jag riktigt dåligt. Efter en tid började det kännas lite bättre men nu kan jag säga att jag mår sämre över det än vad jag gjorde för två månader sedan, man vet helt enkelt inte hur ens "sörjeprocess" ser ut. Det beror helt på hur man bearbetar och vad man bearbetar. Jag önskar så att jag hade kunnat slänga mig ut och bara skapat en profil på Tinder men det är inte så jag fungerar. Jag behöver tyvärr tid och då får det ta tid. Man vet att personer inte menar något illa med att säga "det blir bättre", jag har själv sagt så, men man borde nog tänka efter innan man säger de orden. Annars är risken att personen man säger det till uppfattar det som att man förminskar dess känslor, inte vill fortsätta prata om det eller antyder att det är en småsak. Man kanske kan säga något i stil med "kan tänka mig att det är jobbigt" eller "är det något som gör att det känns extra jobbigt?". Överlag tror jag att vi måste tänka lite mer på hur vi uttrycker oss för att faktiskt kunna visa att vi bryr oss om en annan person. Till exempel tycker jag det är stor skillnad på frågorna "är allt bra?" och "hur är det?", den första är mer en ja/nej fråga men den andra är mer öppen och inbjuder lite mer till ett mer utvecklat svar. Detta är ju verkligen högst individuellt hur man tolkar det här men det kan ändå vara värt att tänka på. I takt med att psykisk ohälsa ökar tycker jag att vi måste reflektera över vår egen roll i andras människors liv. Vi måste ta hand om varandra <3