Livet går upp och ner för oss alla. På sista tiden har jag inte riktigt känt mig som mig själv. Det har hänt mycket i mitt liv på senaste tiden och jag känner mig bara trött på allt. Det känns som att man inte hinner vara glad över något förrän något händer som tar bort glädjen. Ibland känns det som att det kvittar vad man gör, hur mycket man anstränger sig för att saker och ting ska flyta på, det blir aldrig som man hoppats på ändå. Jag vill tro att hur man är och behandlar andra har betydelse och att man får igen det sen, på något vis tror jag ändå på karma.

Man ska väl inte säga för mycket men det känns som att vissa saker börja vända nu vilket känns skönt. Nu vill jag ta ett steg framåt utan att ta två steg bakåt. Det enda man kan göra är att se framåt och hoppas på det bästa, det sägs ju att det sista som sviker en är hoppet. Jag brukar få höra att jag är envis så det gäller att plocka fram det. Envishet, ett gott hjärta och hopp tror jag att man kommer långt på…