Idag har det varit kämpigt att hålla ögonen öppna. Jag kom hem ganska sent och sedan hade jag svårt att somna. Dels pga tankar men också pga vädret. Dessutom vaknade jag några gånger under natten... Klocka ringde 4 för det var dags för jobb. Som tur var fick jag skjuts för annars hade jag fått cykla i åska och regn, mindre kul. Vi hade en väldigt trevlig jobbdag dessutom. Det blev även två timmars extrajobb men tiden gick väldigt snabbt idag.
Efter jobb handlade vi lite och väl hemma slog jag mig ner i soffan och somnade en liten stund.
Nu ska jag gå igenom lite papper och mail innan det är dags att laga mat.
Hoppas ni har en bra start på veckan <3

Asså häromdagen hittade jag och min mamma bilder på mig som liten. Sammanfattningsvis kan man säga att jag gillade ha konstiga kläder och hitta på lite skit, haha ;)

”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du. Det finns alltför många som vill tala om, att du bör vara si och så...”

Detta är början på en väldigt fin och sann låt, ”Du vet väl om att du är värdefull”.  Alla människor är unika, igen är den andra lik. Alla har sina bra och sina mindre bra sidor. Ibland känns det dock som att samhället vill ändra på detta. Det finns vissa normer om hur människor ska vara, uppföra sig och vad man ska göra. Det finns många saker som anses vara ”normala”. Egentligen hatar jag ordet ”normal”, eller kanske inte ordet i sig men de sammanhang som det ofta används i. Vem bestämmer vad som är normalt? Varför måste alla vara likadana och göra på samma sätt? Visst finns det vissa saker som bör vara normer, typ som lagar och andra saker för att samhället ska fungera men varför ska alla se ut på ett visst sätt och göra vissa saker?

Ända sedan jag var liten har jag brytt mig väldigt mycket om vad andra tycker och tänker om mig. Det är aldrig så att jag har gjort något bara för att någon annan har sagt det till mig eller att jag har haft specielle kläder för att det är ”inne”. Jag har alltid haft mina egna mål och värderingar och bara gjort det som jag själv vill. Jag har inte tillåtit någon annan att bestämma över mitt liv, inte direkt åtminstone. Däremot har jag under stora delar av mitt liv haft människor som har ”hackat på mig”. Människor som har stört sig på mig som person och som inte har varit sena med att påpeka det, vissa kallar det avundsjuka. Har man människor som gång på gång trycker ner dig som människa börjar man snart tro att det ligger någon sanning i det och man blir sakta övertygad om det. Jag har ändå haft tur i det hela för jag har människor runt omkring mig som verkligen bryr sig och jag har varit stark nog att ta mig upp ur det. Visst har jag fortfarande väldigt dålig självkänsla och själförtroende men det blir bättre. Jag tror att det är en livslång resa och man blir nog aldrig helt fri men så länge man försöker är man på rätt väg. Sluta bry dig om de negativa saker som människor säger om/till dig. Tro på att du kan och låt ingen annan trycka ner dig. Livet är för kort för att låta någon annan förstöra det. Det är ditt liv och du gör vad du vill med det. Bestäm dig för att göra något bra, något du vill och strunta i andra. Bara kör och lev!