Nu har jag varit hemma i typ en vecka... Tiden har gått väldigt snabbt och det är mycket som har hunnits med. Jag har delade känslor över att vara hemma, det är kul och mysigt att träffa alla här hemma, jag har precis börjat skolan igen(juristprogrammet) vilket känns väldigt roligt så jag har massor att göra med novischperiod och allt som tillhör och jag vill helst börja jobba lite snart igen men samtidigt saknar jag Kenya, Rangala Baby Home och framför allt de små barnen. Volontären från Sverige, Michelle, är fortfarande där nere så jag har fått lite rapporter från henne, både roliga och lite mindre roliga. Till exempel så har en av pojkarna som flyttade till ett rum för större barn hunnit vänja sig lite mer så han tillbringar inte större delen av dagen med att gråta men en pojke, Lucas som blev min lille 2-årige beskyddare, har fått malaria så han låg sängliggandes och var ledsen för att han inte fick leka med de andra barnen. Just när det kommer till malaria så är det väldigt vanligt, nästan alla i Kenya har det. Så fort det var något av barnen som var sjuka så gick man till sjukhuset och tog ett blodprov för att testa för malaria parasiter. Här i Sverige får vi influensan, i Kenya får man malaria (såklart är det inte riktigt så men det är väldigt vanliga och därför inte så konstigt utan mer regel än undantag att man har det). Det är ganska lätt att behandla, barnen får dropp, och det är en behandling de flesta har råd med. Jag har precis avslutat min dos av malariatabletter då man ska fortsätta en vecka efter att man har lämnat ett malariadrabbat område och mina myggbett har slutat klia så det är skönt :)
Nu ska jag snart bege mig ut i kylan och det ser jag inte direkt fram emot. Ha en bra dag!  

Underbart söta och snälla Lucas