När jag var ute och gick häromdagen gick jag förbi ett gäng maskrosor och på kvällen när jag inte kunde somna så började jag tänka att jag nästan är som en maskros... Okej det låter lite konstigt när man säger det så men maskrosor tar lång tid på sig att växa upp,blommar en kort tid och när den väl gör det lyser den gul som solen och sedan är den envis som bara den innan den försvinner. En del tycker den är fin och jag vet att vi brukade leka med maskros när vi var små men det är många som inte gillar den.
Jag är också väldigt envis, har jobbat hårt för att komma dit jag är även om jag fortfarande har en bit kvar innan jag är där jag vill vara. I de situationer som jag verkligen trivs kan jag också känna mig som om jag blommar ut och visar mitt starkaste jag. Sen hoppas jag på att folk inte vill bli av med mig lika mycket som de vill bli av med maskrosor ;)
Detta var lite kvällsfilosofi från mig, haha.
Hoppas ni har en bra kväll <3