I måndags hade jag på "Världens kväll för alla barn" i bakgrunden när jag skrev och sådana program är alltid sorgliga. Det är viktigt att lyfta och få så många människor som möjligt att inse vilka problem det finns i världen. Har dock lite svårt för konceptet att kändisar åker iväg och får möta "den hårda verkligheten" för att sedan spela på människors dåliga samvete och skuldkänslor. Återigen är det dock viktigt att lyfta så det är en svår balans. Varje gång jag ser sådana program tänker jag dock alltid på mina resor till Kenya. Alla livlösa ögon jag sett, uppsvällda magar pga svält, kraftigt undernärda barn och nästintill livlösa sjuka barn. Jag minns dock också alla värmande skratt, alla kramar  och alla drömmar. Barn som drömmer om att få bli läkare och lärare, som inte vill något hellre än att få kärlek. Tänk om man hade kunnat knäppa med fingrarna och allt elände i världen hade försvunnit, vilken dröm det hade varit. Dessvärre finns det ingen enkel lösning på problemet, det enda vi kan göra är att kämpa tillsammans och inte sluta tro på det goda i människor. Tillsammans är vi starkare <3

       
<3  

Hej! 

I natt vaknade jag av att mitt huvud dunkade något fruktansvärt så fick famla mig fram till väskan för att hitta en ipren. Jag lyckades somna om efter en stund men när jag väl vaknade igen hade jag fortfarande huvudvärk och kände mig helt groggy. Jag sov en stund nu på förmiddagen i hopp om att den skulle försvinna men det ville den inte riktigt. Ska dock försöka övervinna den genom att tänka ut den när jag skriver hehe. Har en del att göra idag så det måste gå. 

Idag har jag inga planer förutom att skriva. Hoppas ni får en bra dag, kram!