När jag städade igår tittade jag på lite olika saker jag köpte när jag var i Kenya (ja trots att det gått över tre månader sedan jag kom hem har jag inte packat upp allt). Jag är väldigt nöjd med inköpen så tänkte visa en del av dem här :)

  
Tre väskor, ett par sandaler och salladsbestick

 
Dessa fantastiskt fina saker fick jag i julklapp av holländarna jag träffade där nere

 
Köpte noshörningar där nere som jag tyckte passade utmärkt som ringhållare ;)
 
 
Dessa tre saker är flätade av fångar i Kakamega Women Prison

 
En del smycken blev det, här är några armband

     
Denna väskan var mitt sista inköp i Kenya, jag köpte den på flygplatsen samma natt som jag åkte därifrån.
 

I förra veckan kunde man i Metro läsa om hur modellagenturer påstås ha försökt värva modeller utanför en anorexiklinik i Stockholm. Huruvida detta helt stämmer eller inte kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte vet det men är det sant så är det riktigt hemskt. Att uppmuntra unga svårt sjuka tjejer på det sättet när de försöker bli friska från sin sjukdom går emot alla regler om etik och moral tycker jag... När jag var liten hade jag själv problem med mat och vikt, jag blev aldrig diagnostiserad som ett anorexifall men "behandlades" på Barn och ungdoms psykiatrin genom att gå på läkarbesök, väga och mätas(väldigt ofta ett tag), jag fick i princip förbud mot att idrotta (förutom i skolan) och jag gick på samtal hos dietister och fick en massa tillskott att dricka. Detta pågick under många år och jag gick på låg och mellanstadiet under den här tiden. Hos mig var det dock inte så att jag slutade äta för att jag ville gå ner i vikt utan jag kunde inte äta utan att må dåligt. Jag fick ofta höra att jag var liten och smal och jag var mindre än de andra i min klass men jag tyckte inte själv att jag var så smal. När man är uppe i det ser man inte det så som andra ser det. När jag började högstadiet innebar det att jag bytade skola och hamnade i en ny klass där endast jag och tre andra (som tur var var de nära vänner till mig) från min förra skola gick och det blev nog min räddning. Jag mådde mycket bättre, gick upp i vikt, växte och fick nya vänner. Så för mig handlade det om det psykiska och att jag inte mådde så bra på min förra skola.

Psykist handlar det också för dem som är diagnostiserade med anorexia, de har en bild av hur de tror att de ser ut och kommer då någon och erbjuder dem modellkontrakt är det som om de bevisar att den bilden är korrekt och bra och det försvårar tillfrisknandet enormt! Att, direkt eller indirekt, uppmuntra unga människor till att svälta sig är som att leda dem in i ett mörker och eventuellt en tidig död. Så tänk på det innan du fäller en kommentar om hur någon har gått upp i vikt, hur de inte är så smala längre och allt vad det nu kan vara. Det behöver man inte ha anorexia för att må dåligt av att höra... 
Jag hoppas verkligen att det med modellagenturerna inte är sant men är det det hoppas jag att de berörda tar sig en funderare, eller ja hela modebranschen och hela samhället också, för detta smala ideal måste förändras!      

Ny vecka, nya tag :) Jag har inga föreläsningar idag så det blir till att plugga hemma och sedan ska jag hem till min mamma en sväng <3

Hoppas ni får en bra start på veckan!

Tänkte hänga kvar lite i det gamla och visa lite bilder från min helg:

Detta är från utställningen i kyrkan som jag var på igår

   
Öppnade man lådorna låg där saker i...

Och i vissa stod där något också
 

  
Solen på väg ner under en av mina kvällspromenader

 
Den här fina boxen hämtade jag ut i förra veckan, alla Harry Potter filmerna :)
Det var lite otur för jag var i affären vid 11 och tittade på min mobil flera gånger för att försäkra mig om att jag inte hade fått meddelande från Posten men jag fick inget. Men tror ni inte att jag bara hinner hem och bokstavligen precis stänga dörren om mig innan jag får ett sms att paketet hade kommit så då var det bara att gå inom affären igen på kvällen när jag kom från tåget :)