Idag känner jag att jag har varit effektiv! Jag hann med att träna en liten stund i morse innan jag åkte in till stan, väl i stan hade jag en massa saker att fixa, bland annat presenter till två som snart fyller år, prata med min telefonoperatör om att förnya mitt abonnemang och handla vitaminer och allt blev fixat. Jag satt också och pluggade en stund innan min föreläsning började så det kändes skönt. Eftermiddagen spenderade jag hos Victoria och det var meningen att jag skulle ta bussen dit men när jag stod vid busshållplatsen kom det en bil och jag tyckte jag kände igen den och mycket riktigt, det var Victoria som ändå var ute och körde och tänkte att hon kunde lika bra hämta mig så slapp jag stå i kylan och vänta, väldigt snällt och gulligt av henne :) Väl hemma hos henne blev det fika och så tittade vi på mina bilder från Kenya och pratade en massa såklart! Sedan blev det middag och lite mer prat innan det var dags för mig att bege mig hemåt och nu är det snart dags för sängen så jag är pigg imorgon. Ha det fint <3  

Tidigare ikväll tvättade jag några saker för hand, bland annat två sjalar jag köpte i Kenya, och så fort jag lade ner en sak blev vattnet brunt, så smutsigt var det där nere. Jag köpte visserligen de här sjalarna på en marknad inne i stan så då blir det smutsigare men överlag var det väldigt dammigt av sand då det var torrt så det rök från vägarna. Alla vägarna var inte belagda med asfalt utan det var mest inne i stan de var det så allt blev väldigt smutsigt.

Det var lite kul att upptäcka hur snabbt tvättmedlet löstes upp också, nere i Kenya tvättade jag i kallt vatten så tvättmedlet löstes inte riktigt upp så inget blev riktigt rent och jag kände mig nog aldrig riktigt ren under mina två månader där nere men det gjorde ingenting! Det var något som inte hade så stor betydelse när man jämförde med andra saker där nere... Tar man barnen till exempel så visst de får nytvättade kläder varje dag men de är inte heller riktigt rena då vi tvättade kläderna i kallt vatten, visserligen med "tvättmedel", vi skrubbade bara lite och sedan var det bara att hänga ut de på linan. Det var ju så också att vi bytte bara blöja 4 gånger per dygn och det var tygblöjor vi använde så stora delar av dagen gick barnen runt blöta av sin egen urin då det gick igenom blöjan. Detta vande man sig vid och efter bara en kort tid var det inget konstigt att ta upp ett barn och krama om honom/henne eller låta någon sitta i ens knä fast att man såg att de var helt blöta. Det kan låta äckligt men det är verkligheten där nere och man vänjer sig ganska snabbt... Dessutom är det svårt att motstå när ett underbart litet barn söker närhet hos dig :) Ord som helt, rent och användbart fick en helt annan betydelse när man var där nere och större delen av dagen var man insmord i banan, ris, mjölkersättning, välling och sand men det fanns en charm i det med ;)

 
Här ser man lite hur sanden blev som rök när bilarna körde på vägen utanför mitt hus



  Och här ser man lille Benjamin med sina blöta byxor...

Jag älskar väskor och har kanske lite fler än normalt (gillar egentligen inte det uttrycket för vem avgör vad som är normalt och inte, alla har sitt eget sätt att vara på) men nyligen fick jag en väska som jag har velat ha ett par år nu, nämligen en lagboksväska som vi fick nu när vi började juristprogrammet. Jag har inte alltid velat läsa juridik utan det var bara ett par år sedan som jag började tänka i de banorna så nu är jag väldigt glad att jag har kommit in. Jag känner att fler och fler saker i mitt liv börjar falla på plats och mitt liv är i princip precis så som jag vill. Det är en väldigt härlig känsla att ha men för min del innebär det också en del stress. Att mitt liv är som jag vill innebär att jag har mycket att göra, många saker att engagera mig i, en massa människor att träffa och en utmanande utbildning. När man inte hinner med allt som man vill är det lätt att känna sig otillräcklig och tråkig men man måste också inse att man inte är mer än en människa och att man måste säga nej ibland, hur svårt det än må vara och hoppas att människorna runt omkring en förstår och inte tar illa upp… Detta har jag stora problem med och vill gärna vara på flera ställen samtidigt och hjälpa alla men det är ju lite svårt att göra det… Planering är ibland a och o så nu ska jag fortsätta med dagens lista och städa lite innan jag sätter mig för att plugga.

Hoppas ni har en bra dag, kram!    

Den här väskan fick jag när jag började juristprogrammet på Juridicum i Lund förra veckan och den kommer vara min trogna följeslagare under de kommande 4,5 åren då man behöver ha med sig lagboken i princip varje dag :) 

Nu är det över en vecka sedan jag kom hem från Kenya och jobbar på med att vänja mig vid allt. Jag visste att det skulle vara tufft men det går typ inte att beskriva hur man mår eller vad man känner, bara att man inte känner sig på topp men det går åt rätt håll så nu är snart allt som vanligt igen. Jag har fått frågan en hel del gånger hur det var där nere och om det är så som man tänker sig, med lerhyddor och människor som typ går omkring och är farliga och så är det inte riktigt. Visst är många av husen gjorda av lera, ko skit och pinnar men det finns också många "vanliga" hus, det beror på var man är. Likadant är det med "farliga" människor, klart att det finns men majoriteten är väldigt trevliga och snälla. Under mina dryga två månader där kände jag mig inte alls hotad, vart man än gick på gatorna kom folk fram och hälsade, tog i hand och många ville gärna prata med en. Barnen ute i byn var väldigt söta då det hände ett flertal gånger att ett barn sprang fram, kände på min hand för att känna om det var på riktigt att jag var så vit och sedan sprang de iväg igen. Med andra ord har jag aldrig känt mig så populär som jag gjorde där :)
Det med säkerhet är viktigt och på alla större compound (typ område med flera olika hus som till exempel där barnhemmet låg där det fanns barnhemmet, klostret, en liten skola och flera andra hus som också tillhörde barnhemmet) fanns det alltid vakter som vaktade dygnet om; de gick runt i området, öppnade grinden för bilar och höll räkning och koll på vad bilarna skulle göra.
Jag bevittnade inte något våld där, förutom de slag barnen fick av personalen, men år 2007-2008 var det val i Kenya och hundratusentals människor dog till följd av detta. Partier anklagades för valfusk och andra bedrägerier och det blev ett himla liv, jag fick berättat för mig att folk gick omkring på gatorna med machete och högg ner folk. Nu i mars är det dags för val igen och alla ber för att det ska gå lugnare till den här gången och de tror faktiskt att det kommer att vara bättre så det känns extremt skönt. En man som heter Richard som jag träffade där nere har lovat att hålla mig uppdaterad då vi har mejlat en del och så har jag Michelle så det känns bra att jag kan få veta hur det är för vad som händer där nere är inte något som har hög prioritet i svenska medier…

Förutom många olikheter finns det också en del likheter. Till exempel är kenyanska kvinnor, precis som svenska, måna om sitt utseende. De har väldigt svårt att få långt hår utan flätar i löshår, de vill inte att rynkor ska synas och bland unga tjejer blir ätstörningar som anorexia allt vanligare. Vi fick frågan där nere om alla vita tjejer är som på tv, långa och smala, och vi berättade att det verkligen inte är så men det är lätt för dem att tro det då det är typ det enda de ser. Det här med mobiltelefoner är också något som vi har gemensamt, i princip alla i Kenya har en telefon och de använder de flitigt då de ringer ganska mycket där nere.
Det finns stora skillnader men också många likheter och det är väldigt intressant att se. Jag tror att det är många som tänker att ett rikt land som Sverige är raka motsatsen till ett fattigt land i Afrika som Kenya men det är faktiskt inte så. Visst är det inte samma standard som vi har här men det är ett helt fantastiskt land och det är väldigt kul att få uppleva olika kulturer, samhälle och levnadssätt. 

Detta blev ett långt inlägg då det är svårt att sluta när man väl har börjat ;) Det viktigaste är att inse att vi inte är så olika som man kan tro! Ha det fint <3

De här bilderna visar på några olikheter:

      En form av en toalett, typ ett hål ner i marken...

   En bild tagen i labbet på sjukhuset i Rangala

Moped var ett av de vanligaste transportmedlen och de lastade de fulla med människor och varor och man satt lätt tre personer på en...

Nu har jag varit hemma i typ en vecka... Tiden har gått väldigt snabbt och det är mycket som har hunnits med. Jag har delade känslor över att vara hemma, det är kul och mysigt att träffa alla här hemma, jag har precis börjat skolan igen(juristprogrammet) vilket känns väldigt roligt så jag har massor att göra med novischperiod och allt som tillhör och jag vill helst börja jobba lite snart igen men samtidigt saknar jag Kenya, Rangala Baby Home och framför allt de små barnen. Volontären från Sverige, Michelle, är fortfarande där nere så jag har fått lite rapporter från henne, både roliga och lite mindre roliga. Till exempel så har en av pojkarna som flyttade till ett rum för större barn hunnit vänja sig lite mer så han tillbringar inte större delen av dagen med att gråta men en pojke, Lucas som blev min lille 2-årige beskyddare, har fått malaria så han låg sängliggandes och var ledsen för att han inte fick leka med de andra barnen. Just när det kommer till malaria så är det väldigt vanligt, nästan alla i Kenya har det. Så fort det var något av barnen som var sjuka så gick man till sjukhuset och tog ett blodprov för att testa för malaria parasiter. Här i Sverige får vi influensan, i Kenya får man malaria (såklart är det inte riktigt så men det är väldigt vanliga och därför inte så konstigt utan mer regel än undantag att man har det). Det är ganska lätt att behandla, barnen får dropp, och det är en behandling de flesta har råd med. Jag har precis avslutat min dos av malariatabletter då man ska fortsätta en vecka efter att man har lämnat ett malariadrabbat område och mina myggbett har slutat klia så det är skönt :)
Nu ska jag snart bege mig ut i kylan och det ser jag inte direkt fram emot. Ha en bra dag!  

Underbart söta och snälla Lucas  

Hej på er där ute i kylan!  Fy vad kallt det är nu. Jag gick en runda med en av mina vänner innan och vi möttes på vägen från mitt hus och hans jobb och jag visste att det var kallt för jag trotsade kylan i förmiddags för att gå ner i byn och fixa massa ärenden så jag tog på mig bra med kläder nu ikväll men det var lite kallare än vad jag hade väntat mig. Min kropp är till viss del fortfarande inställd på 28 grader varmt så att den tyckte att det var så kallt att de bestämde sig för att se till så att händerna svullnade och stelnade av köld och hela kroppen skakade långt efter att jag hade kommit in när det nu var -10 kanske inte är helt konstigt.Jag har nästan tinat upp nu och ska snart gå och lägga mig för nu har min kropp kommit ifatt verkligheten och det faktum att jag inte har sovit så mycket de senaste nätterna så nu vill den bara sova.  
Hoppas ni har haft en bra dag, god natt!

Jag hade en underbart trevlig dag med bästa Victoria igår med fika, lite shopping (ville ju få komma ut lite på rean) och matlagning. Det märktes att vi inte har träffats på ett tag för våra munnar gick i ett och vi skrattade hur mycket som helst :) Jag hann med att träffa min farmor och farfar också en sväng så jag börjar så smått att träffa alla jag har saknat under de två månaderna jag har varit borta. Jag var i kyrkan en sväng i söndags också och fick träffa några som jobbar där och det var också väldigt kul.
Idag har jag massa papper som ska fixas, skrivas under och skickas iväg, böcker ska beställas, det sista ska packas upp och det ska städas. Det är tur att allt är inne för jag vill inte gå ut idag då det enda man möts av när man tittar ut är vitt, vitt, vitt och vitt! Det har snöat en del under natten och även om det är lite mysigt så tyckte jag att jag fick min dos av snö när jag tittade ut genom flygplansfönstret när vi flög in över Istanbul men tydligen inte ;) Aja, jag får hålla mig inne och måste jag gå ut får jag ta på mig en massa tjocka mysiga kläder.

Hoppas ni får en bra dag <3  

Nu har jag haft två hela dagar hemma i Sverige och börjar väldigt sakta men säkert bli van vid att göra "vanliga saker". Vanliga saker som att kunna sätta på sin dator, sätta på sin musik, dricka vatten ur kranen, ta tåget och sova i sin egen säng är saker som har varit väldigt ovana att göra. Även om jag bara var borta i drygt två månader, som inte är så lång tid egentligen, har jag levt ett så annorlunda liv i Kenya så att kroppen har ställt om sig helt. Jämfört med många, de flesta vill säga, levde jag ganska lyxigt i Kenya med el, ett riktigt hus, kyl, rinnande vatten och mycket mat men trots denna lyx så är livet ändå så annorlunda. Min kropp börjar kännas normal igen, jag har kunnat sova hyfsat ordentligt nu i två nätter och jag börjar bli van vid att förstå vad alla säger och att inte prata engelska med människor ;)

Jag ska ut och trotsa kylan om en stund, något jag absolut inte ser fram emot, men jag ska träffa underbara Victoria som jag verkligen har saknat och som var en av de fantastiska människor som skickade fina hälsningar under tiden jag var i Kenya och som mötte mig på flygplatsen när jag kom hem så det är ändå värt ett möte med kylan <3

Hoppas ni får en bra dag!