Då var man hemma i Sverige och har långsamt börjat leva ett, i våra ögon, normalt liv igen. Jag landade på Kastrups flygplats igår natt och fick ett fantastiskt fint mottagande som jag inte alls hade räknat med. Där kom jag trött efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn och möts av flera leende och kramar från några av alla de fantastiska människor som jag har runtomkring mig, De hade gjort ett bra jobb med att hålla det hemligt för planen var att jag skulle ta tåget till Sverige och bli hämtad på tågstationen men de hade smitt sina egna planer och överraskade mig verkligen!
Jag känner av att jag har gått från ett sätt att leva till ett helt annat. Även om jag hade det bra i Kenya med rinnande vatten, riktig toalett, mycket mat och elektricitet så är det ändå annorlunda att komma hem. Det är små saker som gör det; man kan ta ett glas och ta dricksvatten ur kranen, man behöver inte tänka en extra gång innan man äter eller dricker något hur mycket bakterier eller eventuella djur det kan innehålla och jag kunde ta en dusch utan att bränna mig eller bli till en isbit. Om man bortser från att inte ha alla de små fantastiska barnen runt mig och alla andra människor där nere så är vädret nog den största skillnaden. I Kenya har vi haft mellan 26 och 28 grader de flesta dagarna och här är det -1. Jag fick dock en liten föraning om vad som skulle komma igår när jag mellanlandade i Istanbul. Jag hade 10 timmars väntan där men hade turen att träffa en tjej på flygplatsen som också var från Sverige så vi gav oss ut i det 8 grader kalla och regning Istanbul och tillbringade dagen där tillsammans.Hon hade varit i Indien så det var lite av en chock för oss båda att behöva ge oss ut i det kalla vädret men det var nog ändå en bra uppvärmning inför kylan här hemma.
På många sätt känns det skönt att vara hemma, att få träffa alla här hemma igen och få anta de nya utmaningarna som väntar, men det känns också tufft att lämna det arbete och de människor som finns i Kenya. Just nu känns det mest konstigt att vara hemma, som om resan bara har varit en dröm och inte alls något jag precis har upplevt. Samtidigt känns livet här hemma också konstigt, ovant på något sätt, även om detta liv vi lever i Sverige är det jag har varit van vid i 20 år...
Just nu är jag sjukt trött, är inne på mitt tredje dygn utan ordentlig sömn då jag bara har sovit några få timmar per natt för tankarna och känslorna yr runt i huvudet och kroppen så fort man inte är upptagen med något men jag antar att det kommer vara så här i några dagar innan man har kommit in i sitt vanliga liv igen. Jag har massor att göra de kommande dagarna; böcker ska beställas, massa papper ska skickas in till olika saker, posten jag har fått under de här två månaderna skall gå igenom och jag har en massa människor jag vill hinna träffa. Jag börjar skolan igen också om några dagar så jag har att hitta på. En del saker ska packas upp också så det är kanske ett bra sätt att verkligen bevisa att det har hänt; att öppna väskorna, försäkra mig om att jag inte fick några små "söta" djur med mig hem och börja packa upp ;)
Jag hoppas allt är bra med er där ute i kylan, kram!